Inledning
Redan 2001 gjordes jag uppmärksam på att en negativt radierande kristall ligger i vattnen utanför Filippinernas kust. Kristallen hade använts som generator i flera av de experiment som man genomförde på Atlantis. Men arbetet hade gått snett och kristallen blev bärare av en starkt negativ kraft.
Jag lärde om kristallen under en period då jag arbetade med att aktivera gamla cellminnen från Atlantis. I samband med det arbetet framgick att kristallen nu var i behov av att neutraliseras. Dess negativitet hade påverkat regionen och det nätverk av kristallin energi som omsluter planeten under väldigt lång tid. Och nu efter många år var det äntligen dags! Gary och jag åkte till Filippinerna.
Arbetet med att neutralisera kristallen
Vi började arbetet med att neutralisera kristallen redan första dagen.
”Jag tonar in och ber om kosmisk hjälp. Kristallen är enorm och har en väldigt stark utstrålning. Ungefär en tredjedel är mörkt rökfärgad. Mitt i kristallen fanns mörka fläckar och det var i första hand de som var källan till den destruktiva energi som kristallen hade radierat. Runt hela kristallen låg ett lager av intensivt mörk energi. Allt var en konsekvens av de experiment som man hade genomfört på Atlantis. Kristallen hade använts för att styra och kontrollera olika processer. Men det är uppenbart att något hade gått snett.
Jag står intill kristallen. Min uppgift är att utifrån ett mänskligt perspektiv söka kosmisk hjälp för att neutralisera den källa som stört energiflödet så långe. Den heliga geometrin i kristallen behövde återställas.
Arbetet krävde ett tillstånd av total inre stillhet och tomhet utan några som helst tankar. Jag behövde vara ett absolut rent instrument även om själva arbetet låg utanför min kontroll. Det genomförs med kosmisk hjälp. Arbetet hade varit aktuellt länge men vi var förmodligen redo för det först nu. Man behövde kunna ”hålla energin” med stor stabilitet för kristallen bar en magnetisk kraft som ville suga oss in i parallella tillstånd.
Sakta renades kristallen även om jag kunde se att det låg spår kvar. Spåren visade sig som mörka moln. Det var en energi som inte fick spridas. Den måste hållas ihop och ”containas”. Jag använde mig av de redskap jag har och bad återigen om kosmisk hjälp.
Min uppmärksamhet drogs fortfarande till kristallen!. Små prickar som påminner om frön dök upp. Det visade sig att prickarna var fragment av mänskligt medvetande. En gråaktig dimma frigjordes ur prickarna. Dimman bar den kollektiva skuld som mänskligheten burit på ända sedan kollapsen av Atlantis. Den kollektiva skuld som under tusentals år bundit vårt medvetande till traumat på Atlantis. Det är uppenbert att vi nu i den här tiden behöver frigöra oss från den skulden. Slutligen ber jag Lord Melchizedek verifiera att allt är borta”.
En stämningsbild baserad på cellminnen från ett sista skede av Atlantis
Jag är Översteprästinna i ett av de stora templen. Djupt inom mig misstänker jag att vi står inför en orolig tid. Jag har min Peruanske Mästares ord ringande i öronen att all esoterisk kunskap behöver skyddas och bevaras. Av det budskpet förstår jag också intuitivt att det kan komma att bli aktuellt med evakuering av stora grupper människor.
Mitt ansvarsområde i templet är Mysterieskolan och templets inre liv. Vi är en grupp Översteprästinnor som har som vår kanske främsta uppgift att hålla kunskapen ren. Vi genomför regelbundet ceremonier för att rena oss själva och det inre av templet. Under ceremonierna brukar vi ta hjälp av den Solskiva som hänger intill tempelporten och som skickar sina strålar ut över dalen och havet.
Den dagliga träningen i mysterieskolan sköts framför allt av präster och prästinnor. På senare tid har jag börjat oroa jag mig för vad som händer i undervisningen. Jag har märkt att den inte håller samma höga nivå som tidigare. Adepterna når inte samma resultat. Lärarna verkar släpphänta och motivationen håller inte längre samma höga nivå. Konflikter uppstår allt oftare.
Dessutom oroar jag mig för vad som händer i de enorma grottor som finns utanför tempelområdet. Det är där programmeringen av kristaller sker. Jag har flera gånger försökt att ta mig dit men har hela tiden blivit stoppad av präster som oroligt frågar vart jag är på väg. Det är uppenbart att man till varje pris vill hålla mig borta. Grottorna tillhör inte mitt ansvarsområde och jag har därför ingen möjlighet att hävda min auktoritet. Men till slut lyckas jag ändå tränga mig förbi och ta mig in. Det första som möter mig är en enorm kristall. Långt större än jag själv. När jag frågar om arbetet får jag undvikande svar. ”Kristallerna styr de maskiner vi använder dagligdags. Vi gör försök med att effektivisera utvinningen av elektricitet”.
Det är det arbetet som så småningom förstärker katastrofen. Under mitt besök förstår jag att arbetet är farligt och kan gå fel. Man experimenterar med väldigt potenta krafter samtidigt som de som arbetar där verkar vara fångade av sin egen makt. Makten att härska över en stor kraft.
Under en tid behåller jag min oro och mina tankar för mig själv. Jag vet inte hur jag skall förhålla mig. Men så småningom bestämmer jag mig för att söka upp den Mästare i Peru som jag brukade konsultera i viktiga frågor. I templet har vi ett speciellt rum som är byggt för teleportering. Det gör förflyttningar enkla.
I Peru har man också tillgång till en Solskiva. Motsvarande den vi har på Atlantis. Det är en rund gyllene disk som tjänar många olika syften. Den är starkt helande och fungerar ibland också som ett navigationsinstrument.
När jag träffar Mästaren är han helt klädd i vitt. Han hälsar mig välkommen med ett stort varmt leende. Han känner mig väl och jag har besökt honom många gånger. Jag beskriver min oro och hans svar är bestämt och entydigt. Jag märker att han är väl förtrogen med situationen.
- Du har ingen möjlighet att stoppa det som sker. Det enda du kan göra är att se till att kunskapen bevaras.
Det är det enda råd jag får. Jag har svårt att acceptera och ber igen.
- Bevara kunskapen! Den kommer att komma andra civilisationer till del. Se till att den behåller sin rena form. Sedan visade han mig vart jag skulle föra den. Till det som idag är Egypten.
När jag frågar om händelseutvecklingen i ett försök att stilla min oro svarar han bara.
- Kanske! Era hjärtan och ert medvetande har blivit infiltrerade. Det som kommer att hända behöver hända. Det är inget du kan göra.
Jag återvänder till templet djupt bekymrad. Hur har det kunnat bli så här? Vi hade börjat öppna templet för personer även utanför tempelområdet. Vi gjorde det i ett försök att höja medvetandet generellt i området. Var det ett misstag? Tvivlen mal inom mig. Är ljusets inneboende förmåga att rena sig själv en alltför långsiktig åtgärd?
Jag har ingen möjlighet att påverka det som händer i grottorna. När jag tar upp min oro med andra blir jag bryskt avvisad. Det finns grupper i templet som är i total förnekelse över det som händer. Uttryck för maktfullkomlighet börjar bli vanliga. Jag visste att många friserade verkligheten och ville hålla saker hemliga. Men jag har ingen möjlighet att stå emot.
Infiltrationen av främmande utomjordiska frekvenser har hunnit tränga alltför djupt in i vårt medvetande. Utvecklingen gick inte att stoppa. Precis som Mästaren förutsagt.
|
Gary reflekterar över bakrunden till det som skedde. Klicka här. |
Kollapsen ett faktum. Man börjar emigrera.
Oron i templet växer. Rykten sprids att arbetet i grottorna inte fallit väl ut. Vi börjar intensifiera arbetet med att kodifiera esoterisk kunskap i speciella skivor av utomjordisk metall. Några av oss tar på oss att föra skivorna till Egypten.
Till slut står det klart att de processer som börjat ta över kristallerna inte går att stoppa. Folk börjar emigrera. En del söker sig till Mellanamerika och Anderna. Andra reser till Asien och Himalaya. Några emigrerar till norra Afrika och Egypten där man till en början tvingas bygga upp en tillvaro under jord undan vattenmassorna.
Vad hände runt Medelhavet
Flera civilisationer runt Medelhavet hamnar i slutändan under vatten. Medelhavet var ursprungligen en djup dalsänka som förband länderna runt omkring. Men vattnet rusar in och fyller hela dalen. En enorm tsunami sprider sig över väldiga områden. Kärnexplosioner påverkade atmosfären och hela planeten.
Fortsättningen i Egypten
I Egypten väljer man inledningsvis en annan väg än den vi valde på Atlantis för att hålla kunskapen ren. Man hemlighåller den helt i templen och inom ramen för mysterieskolorna. Och man låter dem som vill in i templen och som söker sig till träningen gå igenom omfattande prov. Men inte heller här lyckas man i längden stå emot lägre krafter. Kontrollmekanismer börjar utvecklas. Man börjar bygga hierarkiska system och skiljer på den andliga och världsliga makten.
Berättelser om Atlantis gömda kunskap i Egypten har trollbundit många esoteriska sökare genom tiderna. Den har kallats ”Hall of Amenti”. Ingen vet ännu hur eller var den gömts.
Kanske ligger händelserna på Atlantis fortfarande som ett öppet sår i vårt kollektiva medvetande. Kanske har kollapsen stärkt vår bundenhet till en tredimensionell värld byggd på rädsla och katastroftankar. Det är dags att frigöra sig från det arvet.